Dear diary

Nu sitter jag här igen efter ännu en arbetsdag. Allt plugg är kvar och ligger på hög. Jag har lite ont i hjärtat men jag mår bra. Jag tror bara att jag är rädd. Det finns alltid en anledning till varför förhållanden tar slut. När jag kom på anledningen till varför jag valde att gå min egen väg, klarnade det och jag förstod att jag gjorde rätt trots allt. Nu är det bara vanorna och minnena kvar. Vart jag än vänder mig om så påminner något om dig. Min säng är tom, min mobil får inga gulliga godnatt sms, mina smycken från dig ligger och skräpar på bordet. Ja allt påminner om dig. Jag kan till och med sitta på jobbet och bli påmind om saker du brukar äta, eller har hemma. Precis allt. Det gör lite ont ibland men jag lever vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag ska fortsätta leva bara helt enkelt ta dagen som den kommer. Är det meningen att vi ska va tillsammans så kanske vi hittar tillbaka till varandra en dag. Kanske får dom där små söta ungarna som springer runt, och om inte ska jag inte ersätta dig. Jag ska inte jämföra dig med andra, för jag vet att du hatar det. Jag ska komma ihåg allt bra och lära mig utav våra mottgångar. Jag är tacksam för de här underbara månaderna med dig och varför de rann ut i sanden är varken mitt eller ditt fel. Ibland blir det bara så.